Forskning: Är låg hjärtfrekvensvariabilitet förknippad med emotionell dysreglering?
Läs denna nya forskningspublikation av Cattaneo et al (2021) som diskuterar polyvagal teori och den neuroviscerala integrationsmodellen för att bättre förstå hur hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) relaterar till emotionell dysreglering, kognitiv prestation och psykopatologiska störningar.
Författarna identifierar flera studier som stöder Dr Porges och andra forskares slutsatser om det dubbelriktade förhållandet mellan hjärta och hjärna.
Studien undersöker sambandet mellan hjärtfrekvensvariabilitet (HRV), emotionell dysreglering, psykopatologiska dimensioner och prefrontala dysfunktioner. Studien bygger på polyvagalteorin och den neuroviscerala integrationsmodellen för att förstå de komplexa interaktionerna mellan det autonoma nervsystemet, emotionell reglering, kognitiva funktioner och psykopatologi.
Viktiga punkter:
1. Variabilitet i hjärtfrekvens (HRV): HRV är ett mått på variationen i tid mellan hjärtslagen och anses vara en indikator på aktiviteten i det autonoma nervsystemet. Låg HRV är förknippad med sämre emotionella och kognitiva funktioner samt olika psykopatologiska störningar.
2. Polyvagal teori och neurovisceral integrationsmodell: Dessa teorier ger en ram för att förstå sambandet mellan det autonoma nervsystemet och beteendet. De betonar vikten av vagal aktivitet (mätt via HRV) för känslomässig reglering och social kommunikation.
3. Emotionell reglering: Hög HRV är förknippad med bättre känslomässig reglering och copingstrategier, medan låg HRV är förknippad med känslomässig dysreglering, vilket syns i beteenden som kännetecknas av ångest och rigida uppmärksamhetsprocesser.
4. Psykopatologi: Låg HRV anses vara en möjlig förklaring till flera psykiska störningar, bland annat ångestsyndrom, paniksyndrom, schizofreni och borderline personlighetsstörning.
5. Neuropsykologiska funktioner och prefrontala cortex: Det finns en koppling mellan HRV och prefrontala hjärnfunktioner. Hög HRV är förknippad med bättre prefrontal prestanda och kognitiva funktioner, inklusive uppmärksamhet och exekutiva funktioner.
6. Konsekvenser för behandling och forskning: Resultaten tyder på att HRV kan fungera som en biomarkör för emotionella och kognitiva dysfunktioner och psykopatologi. Detta har konsekvenser för både klinisk praxis och framtida forskning.
Frågor för övervägande:
1. Hur kan interventioner som syftar till att förbättra HRV bidra till bättre känslomässig reglering och minska psykopatologiska symtom?
2. På vilka sätt kan framtida studier ytterligare utforska sambandet mellan HRV och specifika psykopatologiska tillstånd?
3. Hur kan kunskap om sambandet mellan HRV och prefrontala funktioner tillämpas inom neuropsykologisk rehabilitering och terapi?
Ladda ner pdf-filen med enkäten
